Elisabeths Port mittemot Vänerparken kommer att bli ett mäktigt landmärke i Vänersborg. Om några år ska huset med sina 15 bostadsvåningar sträcka sig 45 meter upp mot himlen och erbjuda en enastående utsikt över älv och stad.
”Tant Lisa”, Elisabeth Anrep- Nordin, pionjär i arbetet med döva barn, får sätta namn på huset.
– Elisabeth är oförtjänt bortglömd idag. Vi vill på detta sätt lyfta fram hennes fantastiska arbete, säger Gunnar Johansson, VD för Vänersborgsbostäder.
Dessutom finns ju två av hennes gamla skolbyggnader kvar alldeles i närheten.
Höghuset Elisabeths Port blir en trekantig byggnad formad för maximalt ljusintag och utsikt. Det kommer att kunna ses från vilket väderstreck du än kommer in i staden, och ligga mitt emot det gamla lasarettet i Vänerparken.
Lägenheterna – fördelade på 19 ettor, 20 tvåor, 30 treor och 10 fyror – blir extra rymliga och får stora inglasade balkonger. Elisabeths port ska inrymma 15 bostadsvåningar plus källare och en stor takterrass för alla hyresgäster i huset.
Bygget av Elisabeths Port kommer enligt plan att starta till hösten och vara klart för inflyttning 2022–2023. Vänersborgsbostäder återkommer med mer information om när intresseanmälningar kan börja lämnas in.
Elisabeth skapade en unik verksamhet
Men vem var då Elisabeth som ska få sätta namn på Vänersborgs första höghus? Hon satte Vänersborg på kartan för ungefär 100 år sen, mellan 1890 och 1922. Hennes drivkraft var att ge döva barn utbildning och rätt till människovärdig behandling. Hon grundade en institution som länge var den enda i sitt slag i världen.
Elisabeth var den första kvinnan i Sverige som tog ”dövstumlärarexamen” och även första kvinnan i Vänersborgs stadsfullmäktige, invald 1909 som representant för Reformpartiet – 12 år innan allmän rösträtt infördes i Sverige. Elisabeth var en kraftfull eldsjäl, långt innan det ordet blivit utnött.
Hon var mycket språkbegåvad, men det blev det så kallade åtbördsspråket – senare teckenspråket – som lade grunden till hennes livsgärning. Det skulle dock dröja länge innan teckenspråket accepterades fullt ut. Först hela 100 år senare – 1981 – erkände Sverige som första land i världen teckenspråket som dövas förstaspråk!
I början av 1892 flyttade Elisabeth till Vänersborg tillsammans med sin man Fredrik Nordin som utsetts till rektor på den nystartade statliga dövskolan i Vänersborg, så småningom Drottning Sofias stiftelse.
Paret hade med sina egna barn i flytten, men Elisabeth ansvarade också för fyra ”blinddöva” barn med hjälp av privata donationer och ett statligt stöd på 2 000 kronor.
Från mitten av 1890-talet började Elisabeth att ta emot också ”blinda sinnesslöa”, där stumheten hade psykiska orsaker.
I början tilläts hon inte att ta emot dessa barn, men sedan skolan 1902 fått en särskild avdelning som drevs med hjälp av privata donationer, godtogs deras närvaro. 1903 vann Elisabeth kampen och beviljades även offentliga anslag för dessa barn.
Med stor uppfinningsrikedom lyckades Elisabeth nå fram till barnen som hittills bara kallats ”idioter”. Hon såg hur de kunde utvecklas av praktiskt arbete och av musik, ordnad lek och gymnastik.
Men Elisabeth nöjde sig inte med detta heller, hon såg barnens behov efter skolan och ”de sinnesslöas” behov av vård hela livet. 1906 hade hon lyckats få tillräckligt med medel till att öppna ett vårdhem. Nu hade anstaltens organisation fått en fast form: skolhem, arbetshem och vårdhem (asyl).
Frågan om statens ansvar för handikappade barn var viktig för Elisabeth. Hon begärde 1911 att verksamheten skulle drivas statligt och var själv sakkunnig i kommittéerna som beredde frågan. 1914 biföll riksdagen förslaget, men allt försenades tyvärr ända tills anstalten flyttade till Lund.
1922 lämnar ett tåg Vänersborg med 142 barn och deras vårdare med destination Lund. Kvar på stationen står Elisabeth, nu 62 år och utsedd till rektor, men för trött och sliten för att orka följa med. Hon är sedan en tid sjukskriven och pensioneras strax efter.
Men under tre decennier har Elisabeth jobbat med skolans barn, många gånger mot gängse uppfattningar. Barnen kom från hela landet och hennes institution var den första i sitt slag i Europa och blev en förebild inte minst i Tyskland och Frankrike.
Med tåget mot Lund släppte Elisabeth taget om ”sina” barn, men inte om sina idéer att göra nytta. Vid årsskiftet 1924/25 vistas hon hos bekanta i Kairo. Hon lär sig arabiska för att kunna arbeta bland fattiga egyptiska kvinnor. Sedan försvinner hon ur de offentliga dokumenten.
Av bevarade privata brev som finns på Riksarkivet framgår att hon reser mycket och att hon känner sig bortglömd. ”Tant Lisa” överlever både man och de egna barnen och dör 90 år gammal i Lerum. Hon ligger begravd på Strandkyrkogården i Vänersborg till höger innanför grinden vid Edsvägen, inom synhåll från sin livsgärning på skolan som idag heter Vänerskolan.
Källor: Peter Johansson, museichef Vänersborg,
”Vänersborgs söners gille, 2002”, riksarkivet.se Bilder: digitaltmuseum.se