I över ett och ett halvt år har barnen på Vänerparkens förskola följt byggprocessen på Elisabeths Port – från en tom asfaltsplan till en färdig byggnad på femton våningar. Och när MVB som är totalentreprenör för byggandet bjöd in förskolebarnen på ett besök ville förstås vi på DP också vara med.
Vi har precis kommit innanför grindarna och hälsat på platschefen Jörgen Palm när vi ser det neongula tåget av små varselvästar komma gående på andra sidan gatan. Det är med stora ögon som barnen i Citrongruppen och Äpplegruppen på Vänerparkens förskola äntligen ska få komma innanför grindarna och se Elisabeths Port inifrån. Vi vuxna är minst lika förväntansfulla.
Tema bygg och konstruktion
”Varje år har vi ett tema och förra året var det bygg och konstruktion”, berättar Maria Nilsson som är förskollärare på Vänerparkens förskola. ”Det var ett intresse som gruppen hade. Barnen byggde mycket med klossar och de byggde högt. Så vi började gå förbi bygget här en gång i veckan och kopplade ihop det med pedagogiken”, fortsätter Maria. ”Vi räknade våningar och fick in lite matte på det sättet. I år är temat kroppen så på våra promenader hit har vi lite nya utmaningar och aktiviteter varje vecka. Ett sådant här bygge är ju jättespännande.”
Alla ville åka bygghiss
Jörgen Palm, platschef på MVB, frågar om det är någon som vill åka i hissen inne i huset eller om alla vill åka i bygghissen som går på utsidan. ”Det skakar och låter lite. Men det är inget farligt”, försäkrar han barnen om. Det är ingen som vill åka inomhus så vi kliver in allihop i den stora hissen på utsidan och börjar åka upp mot femtonde våningen.
Det är inte så mycket man kan se från hissen, speciellt inte om man är under 170 centimeter, men det finns några springor att kika ut genom och det tar inte lång stund innan vi är högre upp än allt annat runt omkring oss. Det är en kittlande känsla att vara på väg uppåt och det syns i ansiktet på barnen.
Första stopp, femtonde våningen
När dörrarna öppnas kliver vi rakt in på femtonde våningen. Lägenheterna har stora fönsterpartier och barnen trängs för att hitta den perfekta utsikten. Ett gäng är snabba och hittar ut på den inglasade balkongen. Alla barnen pekar och beskriver i mun på varandra vad de ser. När vi gått husesyn i två av lägenheterna frågar Jörgen om vi är redo för att komma ännu högre upp. Vi går på led upp i trapphuset och landar i ett kök. Våningsplanet kommer att vara gemensamt och hyresgästerna kommer att kunna abonnera köket på takterrassen.
Magisk utsikt över Vänersborg
Från det gemensamma köket går dörren ut till den stora takterrassen. Det dröjer inte många sekunder innan alla barn står som klistrade mot de höga glasväggarna där ute. Utsikten är slående och man kan riktigt föreställa sig en ljummen sommarkväll med goda grannar här uppe. ”Jag ser mitt hus! Det vita där borta, ser du?”, utbrister en liten pojke och viftar med handen så det är svårt att uppfatta om huset ligger bort mot Dalbobron eller mot Gropbron. Men det är inte så noga. Det är ett fantastiskt glatt gäng som beundrar utsikten från Vänersborgs högsta hus. Och stämningen blir om möjligt ännu bättre när det delas ut gympapåsar fyllda med både russin och pyssel.
En dag att prata om länge
Även om vi nog alla skulle vilja stanna kvar här uppe så blir det lite kallt efter en stund. Och om det var lite tyst, spänd förväntan i hissen på väg upp är det raka motsatsen i hissen ner. Det är skratt och glada tillrop, gympapåsarna ska både inventeras och hänga på ryggarna med det rätta stuket. Väl nere på markplan igen är det svårt att urskilja svaren på vad som var häftigast med att ha varit däruppe på taket. Svaren kommer i kör och alla har sin egen uppfattning om vad som var bäst. Vi på DP tackar både MVB och Vänerparkens förskola för att vi fick vara med. Och bli inte förvånad om det kommer bli en ovanligt stor kull med byggnadsarbetare och byggingenjörer om sisådär femton år. Eller att någon av hyresgästerna då kan berätta att de var här som barn, när huset höll på att byggas.